00:010
Cosmo springer genom havet påväg att rädda någonting. Hon bär stenar upp och ner ur vattnet, släpar dem längs med stranden och kollapsar själv i sanden sedan. Sorgen är ett hål i magen. Döda småfiskar och döda swimmingpooler. Ingenting når fram. Hon begraver alltihop i undervattensgravar, kistor staplade på varandra i ett grumligt djup. Solen når inte ner dit. Ljuset bryts av någonstans på halva vägen. Ingenting når fram. Cosmo älskling, när ska du sluta springa?